Hakuna Matata...

…det är ord som är bra. Hakuna Matata, gör att man blir glad. Finns inga bekymmer, man är lycklig var dag. Det är en härlig livsfilosofi. Hakuna Matata.

Det var mottot Hakuna Matata vi levde efter, eller hur Karin? Man kan säga att det var så vårt liv såg ut mellan 15 och 25 mars 2008. Vet nästan inte vart jag ska börja.. har så mycket jag vill berätta, men jag lovar att jag ska försöka göra mitt bästa för att kortfatta mig. Ni som känner mig anar nog, lika väl som jag, hur detta kommer sluta. MEN jag ska ge det ett försök!

Åkte till Montpellier lördagen den 15, 16.42 för att vara exakt (dedö eller Karin? =P) och tänka sig att jag klarade att hitta alldeles själv på den oerhört stora och skrämmande tågstationen i Barcelona. Haha.. var seriöst nervös innan, för jag upplevde den som stor och komplicerad när jag och Evelina var och köpte biljetten. Gick strålande dock! Resan gick smidigt, med härlig musik i öronen och lite smått och gott att sysselsätta mig med. När jag lämnade stationen ljöd självklart This Boy med James Morrison i öronen, för stämningens skull ;) Som jag skrev i tidigare inlägget var det helt klart den största lyckokänslan sen jag kom hit ner att få se Karin igen. LÄTT. Och då är det rätt mycket kul som hänt Karin så känn dig ärad.. hihi..

Efter mötet på tågstationen så flög tiden verkligen iväg. Det är läskigt att det går så fort. Innan man vet ordet av kommer man sitta där, pensionerad. Vi hade en superhärlig vecka i Montpellier. Vinden ven men solen sken, varmt och skönt och på väg att bli grönt! Lovely. På dagarna hängde vi i parken med en filt, lite spel och picknick. En och en halv dag shoppade vi lite också. Fick träffa Karins närmaste kompisar där nere; Marléne, Ester och Stephanie. Även två tjejer som heter Katherine och Livia. Supergoa tjejer allihop. Vissa känner jag till och med att jag kommer sakna. Det är sjukt vad snabbt man kan lära känna och börja tycka om någon. Speciellt här, där man möter så många människor som har samma intresse av att skapa nya kontakter. Hade en mysig tacokväll med dom och så firade vi Marlénes 21-årsdag på en mexikansk restaurang, mycket trevligt! Sen hade jag och Karin massa egentid också såklart.. top notch =) One Tree Hill (självklart), Sex and the City, kortspel, myspys och GODA restaurangbesök.

Sen var det dags att på fredagen säga hejdå till Montpellier och de nyfunna kontakterna där för att åka hem igen. Det var en väldigt konstig känsla att ha varit någonstans och att sen åka hem, men inte åka till Sverige och Strömstad. Tågresan gick väl sisådär haha.. och det berodde INTE på att det var spanskt tåg (vad Karin än må säga). Våra tåg är faktiskt i väldigt bra form kan jag lova.. och dom kämpar för att hålla en konstant hastighet under färden, men det är ju inte så lätt liksom. Och sen ibland, varför inte stanna lite längre på vissa ställen för att få spana in området lite extra? Eller sakta ner till 5 km/h så man verkligen hinner ta in det man åker förbi. Jag tror det var meningen att vi skulle sitta på tåget på stationen i 30 minuter innan vi åkte. Dom ville ju bara försäkra sig om att alla var med. Sen var det definitivt planerat att stanna in the middle of nowhere, en halvtimme efter att vi lämnat stationen. Jag menar, alla behövde vi väl en paus på EN TIMME OCH FEMTIO MINUTER! (!!!) Det kändes ju så självklart så varför skulle dom slösa tid med att informera om det i högtalarna? Det var lite spännande det där, när man inte visste om man skulle åka vidare om en minut, tio minuter , en timme eller tre timmar.. spänning ger den där lilla extra kryddan i vardagen. Spanjorerna kan dom.

Hade sällskap med två andra från Karins skola; Henry från Kalifornien och Helene från Canada. Sånna som Henry borde det finnas mer av. En människa som utstrålar mer positiv energi än vad som behövs för en hel vecka typ. Störtskön, pratglad, ivrig, godhjärtat och en riktig gentleman. Är du SÄKER på att han inte är dina drömmars man Karin?

Anlände till Barcelona vid midnatt ungefär och tog taxi hem med en ovanligt trevlig taxichaufför. Väl hemma var det dags att möblera om. Eftersom Serkawt var bortrest under de dagar som Karin var här så fick vi låna hans säng. Tro det eller ej men i mitt rum ryms ganska exakt en dubbelsäng.. perfa! Flera centimeter till godo juh =P Jätteskönt med lite bredare säng. Vi sov som små prinsessor båda två. På påskaftons morgon gick jag upp och köpte frukost medan Karin sussade sött. Gjorde bland annat i ordning en god fruktsallad, och dukade upp på den soliga balkongen. Självklart fanns det ägg vid frukost och jag hade köpt färgkritor som vi ritade äggen med. Är det påsk så är det liksom. Jag förlorade dock.. föga oväntat. Med Lindths små chokladägg till efterrätt kändes det nästan som hemma! Hihi.. mysigt var det i alla fall.

Under de tre heldagarna vi hade i Barcelona gjorde vi lite av varje, men allt under samma kategori; slappa, dega, mysa, chilla! Gick till Sagrada Familia på lördagen och där hoppade vi lite impulsivt på turistbussen och åkte runt på den, två olika turer, i sammanlagt tre timmar. Det var kul att åka den igen nu när jag känner igen mig lite mer än jag gjorde första helgen här nere. Allt eftersom timmarna gick uppe på busstaket blev molnen mörkare, vinden kallare och Hanna och Karin frusnare. Till sist gick vi och satte oss inne i bussen, och nere i hamnen gav vi upp och styrde istället stegen upp mot min skola på Via Laietana och mitt favvofik Alsur. Där mötte vi upp Evelina och hade en mysig fikastund. När våra små magar började kurra sa vi hejdå till Evelina och gick till Rosa Negra, den mexikanska restaurangen som blivit en av mina favoriter här nere. Satt där i måååånga timmar och åkte sen hem, mätta och belåtna efter en utsökt och mysig middag.

På söndagen vi till den efterlängtade stranden. Tro det eller ej och fråga mig inte varför, men jag har inte varit där tidigare. Vilken frihetskänsla det är att sitta på en filt (eller i detta fallet en handduk) på sanden och bara kolla ut över det öppna havet. Tyvärr blev det molnigt när vi efter många stopp för inhandling av diverse mat och dryck anlände till stranden. Trots medelbra väder var det jättemysigt :) fram tills det plötsligt började blåsa storm och vi flydde hals över huvud till Alsur, återigen hihi.. Denna gången var vi även utrustade med spel . Efter ett par timmar på fiket blev vi väldigt biosugna. Sagt och gjort. Vi frågade runt och lyckades hitta en bio där dom inte dubbar filmerna till spanska. Vi kom preciiis i tid till Horton (om ni inte sett – se den, söt), que buena suerte, det var precis den vi ville se! Efter bio blev det middag på god restaurang – mumsfilibabba!

På måndagen var det lite finare väder och vi gjorde en favorit i repris och åkte till stranden. Det var lite fler soliga minuter denna dag, men när molnen började hopa sig över oss och vägrade släppa fram några solstrålar alls på typ 20 minuter gav vi upp och gick in mot stan. Jag ville gärna visa Karin Park Güell, som är så fin med sina små promenadstigar och fantastiska utsikt. Det visade sig vara ett bra beslut att åka dit eftersom solen fortfarande sken där uppe. Sen gick vi hem och tillbringade sista timmarna i soffan med vänner och lite mat. Den kvällen sa vi Buenos Nachos för sista gången.. haha ;)

Karin åkte hem på tisdag eftermiddag med eftersom jag började praktiken samma dag klockan tio så sa vi hejdå innan jag gick. Usch, sorligt. Du är saknad här, älsklingen min!

Det var tio underbara dagar. Kort sagt. Fem triumfbågar av fem möjliga.

Veckans tabbe: ”Det blåser aldrig i Barcelona” =P